"från vildhäst till ridhäst"

Den 3 april 2009 satte sig jag & min mamma i bilen för att åka och titta på den lilla islandshästen som jag nästan redan hade bestämt mig för att jag inte skulle köpa.
När jag såg honom för första gången sa mitt hjärta något helt annat, det var ju honom jag hade väntat på.
Jag glömde alla tankar om allt jobb som jag hade framför mig och efter bara 2 veckor stod han i stallet och han var min.
Nog fick jag allt veta vad svett, blod & tårar innebar!
Det har varit en resa fylld av just svett, blod & tårar,
men även kärlek.
I denna blogg kommer jag berätta om vår resa från början fram tills nu och sen kommer ni få fortsätta följa vår livsresa härifrån.
Jag hoppas att någon liten själ därute orkar ta sig tid att läsa och kanske slänga in en kommentar då & då.
/ Evelina

onsdag 21 april 2010

ber om ursäkt för dålig uppdatering!

förlåååååt så mycket,
skäms över att jag inte skrivit något..
Men min prins har helt enkelt vilat av olika skäl, därför hade det endå inte blivit någon rolig uppdatering.

idag har han varit helt underbar! :'D
stod helt lös i stallgången,
vilket han ofta gör annars oxå men ibland har jag inte orkat då det vissa dagar krävs en del tålamod! ;)
men idag var han jättedukitg, borstade och fixade honom fin.
Sen blev det även en tvättning av svansen, det behövdes verkligen kan jag säga!
Så nu är svansen fin, dock behöver hela brimi ett bad egentligen men det får vi ta en dag när det är riktigt varmt ute.

När han var fin gick vi ut i padocken och jag tyckte det var dax för lite kommunikations övning igen,
det var längesedan vi gjorde det men endå lyssnade han förvånansvärt bra!
Tog inte många minuter innan han stannade, tuggade & slickade sig om munnen,
sen kunde jag bjuda in honom och han följde villigt med mig.
Efter en stund tänkte jag prova att be honom komma in till mig när jag står stilla, det har han aldrig vågat/velat göra innan, jag har alltid fått bjuda in honom till mig för att verkligen visa att det är okej.

Men jag stod och väntade,
sen tänkte jag att om jag lägger mig ner ser jag mindre hotfull ut och då kanske han vågar gå fram..
Sagt och gjort, jag la mig ner rak lång i grusen och väntade.
Veleño galopperade i hagen bredvid, brimi kollade på honom & sen på mig, fram och tillbaka..
funderade på om han skulle stå kvar, gå in till mig eller springa efter Veleño..
Efter en liten stund slöt jag ögonen & tänkte att här ligger jag tills han kommer, sen får det ta den tiden det tar.
Bara efter några sekunder hörde jag de välbekanta stegen mot grusen,
öppnade ögonen och såg min fina lilla pojke komma gående mot mig med spetsade öron och nersänkt huvud.
Han stannade och drog sin mule mot min kind, underbara häst!
Tänk så mycket våra hästar ger oss, om vi bara ger dem något litet tillbaka..

Jag reste mig upp och gick en stund med honom i hälarna,
efter en stund tänkte jag prova en sista gång för att se om han vågade komma in till mig stående eller åtminstone sittande denna gången.
Så jag skickade iväg honom igen och efter bara ett varv kom han inTRAVANDES till mig och stannade framför mina fötter..

Han har alltid kommit in till mig,
men inte såhär att jag inte har behövt anstränga mig särskilt mycket & inte när jag varit stilla.
Min fina prins, världens underbaraste pojke.
Mattes pojke är han, föralltid & jag är så stolt över honom.

För alla andra är han bara en häst,
men för mig är han så mycket mer.
Han är min bästa vän, min andra halva & mitt allt.
Brimi från Kvarnbacka, det finaste någon kan få.

när vi två blir en.

1 kommentar: